Liten och vacker pojke börjar bli stor... Stor och vacker. Nu står öronen upp. Fast det vänstra har lite dålig styrsel så den flopprar över huvudet. Det är så charmigt!

Tack Sofia Nilsson för din hunderbara bild! Du fångade charmpojken i rätt ögonblick. Inte lätt att fota ett yrväder. ;O)

Vi tränar på vi!

Nästan varje kväll gör vi något speciellt jag och Farley. När Stefan tar ut schäferbrudarna så passar jag på att ge Farley lite extra tid. Vi tränar sitt, ligg, nej, stannakvar och kom. Och så leker vi lite och i leken tränar vi att komma tillbaka med leksaken och att lämna/byta leksak.

Farley är oerhört lätt att jobba med. En ritkigt god goding! Uppmärksam och lyhörd och villig. Men det blir fortfarande korta, korta pass vi kör. Annars blir han nog för trött i lillluvra huvudet.

Svårt att låta bli. Men har man koll på mamman så sfår man ju snabbt veta när man får det goda. Kolla in kontakten han har. Även om jag har kameran mitt i plytet så försöker han hålla kontakten. Duktig kille!

Sitt stanna kvar.... Såååå svårt! Men ibland funkar det!

Ligg... Svårt att fota med en hand. Men jag fick då med hunden. Lite av honom i alla fall. ;O)

Ord är väl överflödiga här...

I dag har vi varit ute vid havet. Vi for till ett ställe som heter Gläntan. Där är det riktigt fint. Långgrundt men ändå så pass djupt att hundarna kan vada i vattnet.

Farley som är en orädd kille gick direkt ut i vattnet och kände på allt det stora blöta. Han var hänförd! Det var hemskt roligt att plaska. Tyvärr är det inte varmt ute i vattnet nu så han fick inte vara i någon längre stund. Bara doppa fötterna. Men det var nog så roligt i alla fall.

Det känns skönt att ha en trygg vän i allt det stora blå...

Gaija tyckte däremot att det var nog så kallt... Hon gick upp istället för att hämta en liten pinne.

Gaijas definition på en "liten" pinne...

En glad skit!

Till höger om Gaija och Zena ska Farley vara... trodde jag...

Lillrumpan...

Han står STILL! Och han är snygg!

BUS!

Tar en paus med sandig nos...

Mycket sandig nos...

Med öronen på svaj...

Äta ute... Farley får ju som följa överallt. Så då får han också lära sig att äta överallt. Vilket inte vekrar bekomma honom alls. Bara han får mat!

Vi fick träffa på två jättestora hästar också och Farley stod tyst och bara kikade. De hästar (ponnier) han har fått se är Shetlandsponnier och dom är inte så stora precis... ;O)

Så min man, Stefan, fick äran att hålla i kopplet och jag sprang iväg. La mig bakom ett träd på den kalla, kalla blöta marken (det regnade)och väntade. Farley SKREK. Och sen kastade han sig i kopplet. Så Stefan lät han dra iväg och följde efter. Han var tydligen riktigt het. Stefan sprang för sakta enligt Farley!

Jag kunde se hur han arbetade för att komma fram till där han såg mig försvinna. Sen blev han lite fundersam och slog på nosen... Nu hade jag ju inte låtit spåret ligga något alls så han hade rätt hög nos. Men han spårade! Åhhhh gud så han spårade! Och han hittade mig utan hjälp! Väl framme hos mig så stal han mina glasögon... Och blind blev jag. Men han var överlycklig och.... Skrek. =O) Gullpojken.

Sen gjorde vi om samma sak igen. Och nu fattade han att man kan liksom inte bara springa i skogen och skrika utan man måste vara tyst och använda nosen. Och det var samma glada lilla Farley som kom fram den här gången. Men nu stal han inte mina brillor utan han nöjde sig med att glatt trampa mig i ansiktet. =O)

Nästa gång då ska han få gå ett apropåspår. Ska ta med något gott att lägga i spåret och så en favoritleksak i slutet. Sen får vi se hur det går.

Det är så otroligt roligt att se hur han utvecklas. Farley är väldigt, väldigt lätt att arbeta med. Som tex när vi leker så bjuder han upp själv till lek (så som man vill att hundarna ska göra på MH tex). Han kommer alltid tillbaka med saken man kastar och släppter utan problem föremålet när man vill ha det. Han kampar väldigt fint och visar hög intensitet när han leker. Och han har stor uthållighet för att vara så liten! Han fattar fort.

Både sitt och ligg börjar funka. Man får fortfarande ge vissa hjälper men han kan sitta lite längre stunder nu. Inkallning är inga som helst problem. Han kommer så fort han hör sitt namn. Han släpper allt han håller på med och kommer springande ända fram till mig så att jag ska kunna klappa om honom. Jag behöver aldrig bjuda på godis utan han är sååå nöjd med att bara få komma till mig.

Och så är han en så glad kille. Han är verkligen en positiv kompis och hänger gärna med på allt vi hittar på.

I går när vi gick hem till min mamma så gick vi över den ena viadukten som finns här i Jävre. Eftersom att mina tokiga Schäferbrudar har en förkärlek till spännande och "farliga" saker så älskar dom att titta ner på E4an. Speciellt när det kommer stora tunga lastbilar dundrande. Där står dom och tittar ner med huvuden genom gallret och viftar på svansen. Lilla Farley var inte sen på att hänga på. Så där stod jag med tre Schäfrar som tittade ner på E4an...

Farley tycker också om att hänga med på olika äventyr och nya ställen. Det kan nog allt vara spännande med allt det nya. Som tex gå på stan. Men nu efter att ha fått gå där några gånger så går han med svansen högt och glad och sprallig. Det är ju roligt att titta på allt folk och se en massa nya saker! Han är också trevlig vid möten med människor. Inte överdriven på något sätt åt något håll utan väldigt sansad. Han visar heller ingen rädsla när det kommer främmande hundar utan är nyfiken och lugn.

Falrey är en väldigt aktiv kille men kan även koppla av (ibland). Han är precis som en aktiv valp ska vara. Han busar tills han slocknar där han står. Men man kan ändå få honom att lugna ner sig med ett tuggben eller en morot. Han älskar att retas med schäferbrudarna och han visar tydligt hur olika han uppför sig med dom två.

Gaija är ju en bestämd dam som inte tycker om flamsiga lekar och stoj. Hon kan leka med Falrey men det är sansade lekar med kamp. Zena däremot är värsta lektanten. Henne kan man brottas med och hon säger inte nej (bara ibland) till en massa bus. Även jaktlekar är en favorit. Zena är väldigt försiktig och ömsint mot Farley. Hon är faktiskt nästintill lite för snäll, vilket han utnyttjar allt han kan.

Gaija däremot är ju den lite strängare av dom två men Farley ser upp till henne något så otroligt! Av henne har han lärt sig en hel massa bra saker. Något han verkligen tycker om är när hon ska tvärspringa mot Zena och skrämma henne med en leksak. Gaija ligger ner med ett föremål i munnen och sen när Zena minst av allt anar det så tvärrusar hon mot Zena och låter "HUUUUAAAAHHH"! Zena tycker inte riktigt om det här överraskningsmomentet men håller god min... Farley har upptäckt denna lek och tycker den är helfestlig. Så när han ser att Gaija lagt sig ner med ett föremål så börjar han hukande att smyga mot Gaija... Sen när Gaija springer iväg så springer han efter och skäller vilt när Gaija ropar " HUUUUAAAAHHH" till Zena. Zena är inte alls glad åt detta utan ser mer ut som om hon tycker situationen är pinsam och småläskig... Men Farley och Gaija är sååå nöjda över att ha fått skrämmas!

Nu måste jag börja tänka på att låta Farley göra saker på egen hand. Det gör han ju redan i och för sig för Gaija och Zena går aldrig med honom på stan tex. Då går han bara med mig. Jag vill inte att han ska bli beroende av mina två töser då tanken är att han ska hitta ett eget hem. Jag vill ju också att han ska bli en självständig individ och kunna lita på sig själv. Så när någon i familjen tar ut Gaija och Zena på kvällspromenaden så brukar jag och Farley hitta på något tillsammans. Lite kvalitetstid. Nu till veckan ska vi vara ute en stund själva och träna lite inkallning och lekar utan att ha Schäferbrudarna med. Dom är ju så nyfikna att dom helst vill vara med hela tiden och det är lite svårt att träna inkallning med Farley när alla tre kommer tokrusande mot mig.

Jag känner lite sorg över att den köparen som en dag köper honom missar så mycket av Farleys första tid. Han är en otroligt trevlig kille och väldigt lätt att ha att göra med. Och det händer så mycket just nu i hans utveckling. Men jag hoppas att den nya ägaren kommer att uppskatta honom för den han är. För med rätt fostran kan den här lille killen komma långt. Det känner jag på mig. Och jag hoppas också att jag gör rätt när jag fostrar honom. Om inte så är jag säker på att han är rätt lätt att få ordning på ändå. Farley är en liten oslipad diamant. =O) En liten diamant som är otroligt lätt att älska.

Jag har fått lite fler bilder från Sofia på Farley. Titta och njut! Numera så står ett öra rätt upp och det vänstra försöker stå upp men hamnar som en liten mössa mitt på huvudet allt som oftast. Han är verkligen en liten snygging! =O) På bilderna är han elva veckor gammal. Idag, lördag den 22 oktober, är han tolv veckor! Liten börjar bli stor.

Håll till godo!

Kikar modigt rätt in i kameran!

Tack, tusen tack för bilderna Sofia! Love you!

En vacker kille va? Sofia har fotat och vilka underbara bilder!

I går for jag och Sofia och alla hundarna ut på lite äventyr. Vädret visade sig från sin allra bästa sida och det var soligt och varmt! Först for vi ut till blåsmark för att kika på några nya dragvägar. Eftersom att Gaija har ont igen i sina ben så fick hon och Farley stanna kvar i bilen. Gaija verkade tycka att det var ok att stanna kvar och agera barnvakt. Zena drog som en gudinna (hon är ju en). Hon är så duktig och eftersom att Sofia körde tvåspann så var det ju rätt tungt för Zena som fick ensam dra mig. Men hon hängde på bra och vi for inte så långt. Gaija och Farley skötte sig utmärkt i bilen. Vi körde inte långt utan det blev bara drygt fyra kilometer.

Sen for vi ut till bruks. Där fick Farley springa omkring och leka lite. Det var inga andra hundar där så han fick vara lös. Sen tog Sofia fram sin fina kamera med sitt underbar objektiv och tog en hel del härliga kort på vackerpojken. Det blir mer bilder senare skulle ajg tro. riktiga proffsbilder1 Han var lite trött men han skötte sig ritkigt bra. Fast Sofia fick nog var lite snabb. ;O)

Sen blev det fika och då fick Farley fortsätta vara lös och underöka klubben i lugn och ro. När det var dags för att hoppa in i bilen igen så gjorde vi några inkallningar där Sofia höll i Falrey och ajg kallade in. han är så DUKTIG! Han har börjat välja vänster sida mer och mer att komma in till och han kommer som ett skott! =O)

I dag har vi varit ute hela dagen. farley är duktig på att hjälpa till i trädgården. Jag räfsade lite löv och Farley spred ut dom igen. Han hade hemskt roligt i lövhögarna och liksom låg ner och sprang... Jag tror killen kommer att gilla snö... Nu är det en trött hjälte som tar igen sig. Lär nog bli livat ikväll när han vilat upp sig. ;O)

Farley är verkligen en liten krydda i livet.

Vi var ute på vift i dag. Jag försöker att åtminstone en gång i veckan fara ut på stan och socialisera oss. I dag var det dags igen. Först for vi ut till bruks. Hade lite tidsnöd så det blev en rastning i skogen och kika runt lite på torpet. Sen iväg till stan på ett möte och efter det så fick lille Farley gå på stan. Han fick till och med gå in i en affär. Häst och hund fick ett trevligt besök av lillgrabben. =O)

Han uppför sig exemplariskt. Är nyfiken och vill lukta och undersöka. Är trevlig mot folk som vill hälsa. Några barn som busade och stojade var lite småläskiga men på samma gång ville han vara med. Man riktigt såg hur han läste av barnens kroppspråk. Svansen gick och han visade tydligt att han gärna ville springa med dom han med. Men först ville han kika lite på vad killarna sysslade med innan han vågade bjuda in sig själv i leken. Blev ju inte någon lek egentligen för honom för barnen märkte knappt Farley. Men han verkade tycka att det såg skoj ut.

Farley gick runt på stan som den lille kavata kille han är. Han går jättefint i koppel och då speciellt med tanke på att han så sällan går i koppel. Jag jobbar med honom på våra små promenader så att han ska lära sig att gå på vänster sida. Och det funkar kanon. Mina båda stora tjejer har ju fått lära sig det från valpben så man får ju god hjälp därifrån också.

Annars så trallar livet på som vanligt. Vi tar oss en skogspromenad varje dag och efter det så sover Farley en dryg timme. Sen är det full rulle igen. Vi har stora och små diskussioner om skor, icke hundrelaterade saker som han tycker är roliga att få ha och annat. Men det är ju sådant som hör till valptiden. Han är lätt att diskutera med. ;O) Farley växer så det knakar. Jag tycker att han blir mörkare och mörkare i ansiktet. Den här killen har en snygg kropp och kommer att bli en ståtilig kille. Han har rejäla tillväxtsoner så det verkar bli en rätt stor pojke. Dessutom så verkar han ha lätt att bygga muskler.

Till helgen planseras lite spår. Då ska grabben få ett eget litet spår att pyssla med. Ska bli skoj!

Har fått höra rykten om att jag tänkt behålla lille farley. Men det vill jag dementera. Farley ska ha en egen familj att bo hos och jag har varken råd eller ork med tre aktiva vuxna hundar. Jag hade hemskt gärna behållit honom. Men just nu är inte rätt tid för det. Men han får bo här precis så länge han vill och kan. =O) Jag är helt inställd på att han en dag flyttar och jag tror att den som köper honom kommr att bli mycket nöjd.

Gaija är världens bästa på att lära en valp att kampa. Hon bjuder leksaken åt valpen och är väldigt försiktig. Inga ruskningar och ryck utan håller emot och låter valpen vinna. Sen låter hon valpen gå bakåt några steg och så drar hon igen försiktigt. I kväll lät jag dom hållas och kampen var igång väldigt länge. Trodde inte mina ögon och hela tiden hade Farley samma intensitet. Nästan fem minuter! Men när han visade att han blev trött så slutade dom. Ändå ville Farley kampa mer men Gaija tyckte att det räckte och sa ifrån. Nu sover dom bredvid varandra. 
Farley kampar med oss i familjen också. Han tar fullbett och är riktigt duktig.

Jag tycker leken är jätteviktig för en valp. I den lär valpen sig regler och tränar också andra färdigheter så som styrka, uthållighet och mod. Dessutom så stärker den banden mellan förare och hund. Och så är det ju roligt! Jag tar mig tid att leka flera gånger varje dag, men korta stunder så att leken alltid är rolig och att han ska vilja mer. Vi har också börjat med Sitt och Nej övningar. Numera sitter han fint när han ska få sin mat och han sätter sig på en gång när jag säger sitt. Ska börja få in honom på vänster sida också. Men jag skyndar inte. Han är liten ännu och jag ställer inga krav på honom. Ordet Nej börjar också befästas.

Han kommer också på komandot "kom". Hit lär jag inte in ännu då jag tycker det är ett kommando-ord för tävling. Det viktiga är att han kommer när jag ber honom och att han tycker om att komma till mig eller någon annan som ropar på honom. Familjen går ju efter samma regler och dom vet att det är kom som gäller och att han ska ha beröm när han kommer.

Eftersom att jag fått veta av Carina W att han varit lite svår att få in så har jag jobbat mycket med att när han  kommer så jag kan klappa om honom och sen är han fri. Så jag har inte haft några som helst problem med att få in honom. Lite hjälp har jag ju också fått av mina Schäferbrudar. Kommer dom så kommer Farley.

Farley är hur som haver en mycket rolig hund att jobba med och jag är glad över att få kunna ha honom här. Men det glädjer mig också den dagen han får ett nytt hem och jag hoppas verkligen att den nya ägaren uppskattar honom. För han är verkligen fin. En fin kille med mycket humör och vilja men som är förig och trevlig att umgås med.

Enda kruxet är att han låter en del när han sover. Han stånkar och stönar. Men jag har som i minnet att Garp (vår förra fosterhund som också är grå) också stånkade och stönade en del när han skulle sova. Fast det är ju klart.. mår man skönt såmåste alla få veta det. Mina två andra gör det också. Och mannen snarkar. Ni kan ju bara gissa hur det låter hos oss på nätterna. Själv så snarkar jag inte. Har aldrig hört att jag har snarkat. ;O)

En av kommentarerna är: Hur kan du ta dig en en valp när du mår så dåligt? Hur ORKAR du?

Svaret är väldigt enkelt: Det ÄR inte jobbigt! Klart att det gör att jag får mer att göra. Men det är inget som är varken tungt eller jobbigt för mig. Jag har en underbar familj som är otroligt duktiga på att hjälpa till med djuren. De tar ansvar och finns där för mig när jag inte räcker till. De har också ett stort kunnande och en naturligt handlag med djuren. Jag är otroligt stolt över dom! Hade inte familjen varit med på att hjälpa till och vara fosterfamilj åt Farley så hade jag aldrig tagit mig an honom!

Beviset över deras duglighet är att jag for till stockholm från torsdagskväll till måndagförmiddag. Allt gick jättebra och Farley har varit hur trygg, lugn och lätthanterlig som helst! Hmmm... Han verkar inte ens ha saknat mig? ;O)

En annan kommentar: Orkar du träna en valp? Vet du hur mycket jobb man måste lägga ner på en valp?

Ehhh... Farley är INTE min första valp! Han är inte ens min första fosterhund! Farley är som alla andra valpar jag haft under mina händer. En trevlig, öppen och lätthanterlig valp. visst gör han rackartyg. men det SKA en valp göra! Men han är precis som de andra valparna jag haft. som tex om han biter på något som inte får bitas på så behöver jag bara säga åt valpen en gång. Jag har ALDRIG haft sönderbitna mögbler eller annat i mitt hem. Jag säger en gång och sen är det bra. Jag kan inte förklara varför det är så... men det är så det funkar för mig. Jag tar inte i med några hårdhandskar utan det räcker med att säga ifrån med en sträng röst och ta på nacken så förstår valpen.

Farley har inte ens testat bita på kablar eller skor. Vi har skorna ute i kallfarstun och där ligger han med de andra hundarna och sover ibland.

Valpar har lätt att lära och om man gör det så enkelt som möjligt så krävs det inte heller mycket energi att lära en valp saker. Som i gårkväll tog det fem foderkulor för Farley att förstå att man ska sitta när man får något. Numera sitter han fint och väntar på sin mat. Han sätter sig också dirket jag säger sitt. Jobbigt? Näää... ;O)

En tredje kommentar är också: Nu får dina vuxna hundar stå efter!

Nä! Just nu är det en perfekt period att ta mig an en valp! inga tävlingar i sikte.. Hösten är här och jag har inte så mycket att göra. Jag BEHÖVER fylla mitt liv med något annat än allt det vanliga. Precis som folk reser utomlands på semester så är jag fostermamma. Jag kan inte resa bort för jag har inte råd... Men att ha Farley här fyller mitt just nu rätt gråtrista liv med massor med glädjeämnen och lycka. Även mina egna hundar visar glädje över valpen. Som tex så får Farley sova på Gaijas svans, Zena leker gärna med honom, de hjälper till med fostran på ett ärligt och mjukt sätt. När vi är ute i skogen och går är dom så glada och busiga! Har aldrig sett dom med så mycket spring i benen förut!

Jag är också noga med att varje hund och katt i hushållet får en egentid. Att bara just den hunden eller katten får en liten stund då och då då jag bara bryr mig om den och rår om. Just nu har vi tre katter och tre hundar och alla får sin egen tid! Den tredje katten är Sven-Åke, grannens katt. Han är på semester så vi är kattvakt. Sven-Åke är fem månader och en busig liten kattunge. =O)
 I morgon (på fredag) så kommer husse hem. blir lite tomt efter en sådan stor personlighet. men jag har en känsla av att han kommer och hälsar på oss ibland. ;O)

Världens snällaste och sötaste kattunge, Sven-Åke!

Man kan inte tro att vi har sex djur här hemma. Det är lugnt och harmoniskt och trevligt. Om än lite rörigt med katt och hundleksaker överallt. ;O)

Nu är det ju också så att har jag en dålig dag med mycket värk så gör jag inte så mycket. Och just det behöver en valp också. en valp behöver ha lugn och ro och få sova ordentligt. speciellt när dom kommer in i sina tillväxtfaser. Det går åt mycket energi att växa och bli stor! Så dom dagarna då jag itne kan göra så mycket så gör vi lite. Men det betyder inte att vi inte gör nåt alls heller. Utan en kort liten, liten stund ängnar jag mig åt valpen och det räcker så bra. för en valp orkar inte med så mycket. Att busa och härja och vara galen och tokig det hjälper Gaija och Zena mig med. Dom är riktigt duktiga lektanter. =O)

Sen behöver jag inte oroa mig för att inte få vila. När Farley vilar, vilar jag... *gammalt virrigordspråk*

Så.... Nu har vi kanske rett ut lite? Ingen behöver oroa sig för att jag inte ska orka. Jag har rejält uppbackning av familjen och mina bästisar Gaija och Zena. Utan dom skulle jag inte vara fostermamma. Sen har jag världens stöd av uppfödarna Carina W och Carina D också. Jag vet att är det något så behöver jag bara höra av mig så får jag hjälp. Men ännu så länge så går allt smärtfritt och bra. =O)

Jag älskar valpar och tycker det är en så härligt busig och rolig men tyvärr kort tid dom får vara små. Så det gärller att njuta av dom medans tid är! Och det gör jag!

Hitade Farley ute i kallfarstun med en prästkrage i munnen. Hur nu den hamnat där? Sött var det i alla fall!

Väl hemma så la vi oss och sov. Jag är för tillfället rejält förkyld så det var hemskt skönt att kunna sova en timme.

Sen har dagen bara försvunnit för oss. För när vi vaknade så upptäckte vi att solen sken och det var ritkigt varmt ute! Så vi spenderade eftermiddagen åt att bara vara ute och njuta. Jag fick också för mig att plantera lite vårlökar. Krokusar och tulpaner. =O) jag fick mycket bra grävhjälp av Farley och sen såg han också till att lökarna hamnade på olika spännande ställen.

Eftersom att det är jobbigt att vara trädgårdsmästare så tog han sig sedan en tupplur på bron. Jag kunde inte låta bli kameran och så här blev det...

Smälter inte hjärtat på er? Lille Farley mådde så skönt på bron och Zena var såååå stolt och ser ut att vakta honom från allt farligt i världen. Han har tur som har så fina kompisar!

Bus med kompisen Zena.