Så min man, Stefan, fick äran att hålla i kopplet och jag sprang iväg. La mig bakom ett träd på den kalla, kalla blöta marken (det regnade)och väntade. Farley SKREK. Och sen kastade han sig i kopplet. Så Stefan lät han dra iväg och följde efter. Han var tydligen riktigt het. Stefan sprang för sakta enligt Farley!

Jag kunde se hur han arbetade för att komma fram till där han såg mig försvinna. Sen blev han lite fundersam och slog på nosen... Nu hade jag ju inte låtit spåret ligga något alls så han hade rätt hög nos. Men han spårade! Åhhhh gud så han spårade! Och han hittade mig utan hjälp! Väl framme hos mig så stal han mina glasögon... Och blind blev jag. Men han var överlycklig och.... Skrek. =O) Gullpojken.

Sen gjorde vi om samma sak igen. Och nu fattade han att man kan liksom inte bara springa i skogen och skrika utan man måste vara tyst och använda nosen. Och det var samma glada lilla Farley som kom fram den här gången. Men nu stal han inte mina brillor utan han nöjde sig med att glatt trampa mig i ansiktet. =O)

Nästa gång då ska han få gå ett apropåspår. Ska ta med något gott att lägga i spåret och så en favoritleksak i slutet. Sen får vi se hur det går.

Det är så otroligt roligt att se hur han utvecklas. Farley är väldigt, väldigt lätt att arbeta med. Som tex när vi leker så bjuder han upp själv till lek (så som man vill att hundarna ska göra på MH tex). Han kommer alltid tillbaka med saken man kastar och släppter utan problem föremålet när man vill ha det. Han kampar väldigt fint och visar hög intensitet när han leker. Och han har stor uthållighet för att vara så liten! Han fattar fort.

Både sitt och ligg börjar funka. Man får fortfarande ge vissa hjälper men han kan sitta lite längre stunder nu. Inkallning är inga som helst problem. Han kommer så fort han hör sitt namn. Han släpper allt han håller på med och kommer springande ända fram till mig så att jag ska kunna klappa om honom. Jag behöver aldrig bjuda på godis utan han är sååå nöjd med att bara få komma till mig.

Och så är han en så glad kille. Han är verkligen en positiv kompis och hänger gärna med på allt vi hittar på.

I går när vi gick hem till min mamma så gick vi över den ena viadukten som finns här i Jävre. Eftersom att mina tokiga Schäferbrudar har en förkärlek till spännande och "farliga" saker så älskar dom att titta ner på E4an. Speciellt när det kommer stora tunga lastbilar dundrande. Där står dom och tittar ner med huvuden genom gallret och viftar på svansen. Lilla Farley var inte sen på att hänga på. Så där stod jag med tre Schäfrar som tittade ner på E4an...

Farley tycker också om att hänga med på olika äventyr och nya ställen. Det kan nog allt vara spännande med allt det nya. Som tex gå på stan. Men nu efter att ha fått gå där några gånger så går han med svansen högt och glad och sprallig. Det är ju roligt att titta på allt folk och se en massa nya saker! Han är också trevlig vid möten med människor. Inte överdriven på något sätt åt något håll utan väldigt sansad. Han visar heller ingen rädsla när det kommer främmande hundar utan är nyfiken och lugn.

Falrey är en väldigt aktiv kille men kan även koppla av (ibland). Han är precis som en aktiv valp ska vara. Han busar tills han slocknar där han står. Men man kan ändå få honom att lugna ner sig med ett tuggben eller en morot. Han älskar att retas med schäferbrudarna och han visar tydligt hur olika han uppför sig med dom två.

Gaija är ju en bestämd dam som inte tycker om flamsiga lekar och stoj. Hon kan leka med Falrey men det är sansade lekar med kamp. Zena däremot är värsta lektanten. Henne kan man brottas med och hon säger inte nej (bara ibland) till en massa bus. Även jaktlekar är en favorit. Zena är väldigt försiktig och ömsint mot Farley. Hon är faktiskt nästintill lite för snäll, vilket han utnyttjar allt han kan.

Gaija däremot är ju den lite strängare av dom två men Farley ser upp till henne något så otroligt! Av henne har han lärt sig en hel massa bra saker. Något han verkligen tycker om är när hon ska tvärspringa mot Zena och skrämma henne med en leksak. Gaija ligger ner med ett föremål i munnen och sen när Zena minst av allt anar det så tvärrusar hon mot Zena och låter "HUUUUAAAAHHH"! Zena tycker inte riktigt om det här överraskningsmomentet men håller god min... Farley har upptäckt denna lek och tycker den är helfestlig. Så när han ser att Gaija lagt sig ner med ett föremål så börjar han hukande att smyga mot Gaija... Sen när Gaija springer iväg så springer han efter och skäller vilt när Gaija ropar " HUUUUAAAAHHH" till Zena. Zena är inte alls glad åt detta utan ser mer ut som om hon tycker situationen är pinsam och småläskig... Men Farley och Gaija är sååå nöjda över att ha fått skrämmas!

Nu måste jag börja tänka på att låta Farley göra saker på egen hand. Det gör han ju redan i och för sig för Gaija och Zena går aldrig med honom på stan tex. Då går han bara med mig. Jag vill inte att han ska bli beroende av mina två töser då tanken är att han ska hitta ett eget hem. Jag vill ju också att han ska bli en självständig individ och kunna lita på sig själv. Så när någon i familjen tar ut Gaija och Zena på kvällspromenaden så brukar jag och Farley hitta på något tillsammans. Lite kvalitetstid. Nu till veckan ska vi vara ute en stund själva och träna lite inkallning och lekar utan att ha Schäferbrudarna med. Dom är ju så nyfikna att dom helst vill vara med hela tiden och det är lite svårt att träna inkallning med Farley när alla tre kommer tokrusande mot mig.

Jag känner lite sorg över att den köparen som en dag köper honom missar så mycket av Farleys första tid. Han är en otroligt trevlig kille och väldigt lätt att ha att göra med. Och det händer så mycket just nu i hans utveckling. Men jag hoppas att den nya ägaren kommer att uppskatta honom för den han är. För med rätt fostran kan den här lille killen komma långt. Det känner jag på mig. Och jag hoppas också att jag gör rätt när jag fostrar honom. Om inte så är jag säker på att han är rätt lätt att få ordning på ändå. Farley är en liten oslipad diamant. =O) En liten diamant som är otroligt lätt att älska.

Jag har fått lite fler bilder från Sofia på Farley. Titta och njut! Numera så står ett öra rätt upp och det vänstra försöker stå upp men hamnar som en liten mössa mitt på huvudet allt som oftast. Han är verkligen en liten snygging! =O) På bilderna är han elva veckor gammal. Idag, lördag den 22 oktober, är han tolv veckor! Liten börjar bli stor.

Håll till godo!

Kikar modigt rätt in i kameran!

Tack, tusen tack för bilderna Sofia! Love you!