En av kommentarerna är: Hur kan du ta dig en en valp när du mår så dåligt? Hur ORKAR du?

Svaret är väldigt enkelt: Det ÄR inte jobbigt! Klart att det gör att jag får mer att göra. Men det är inget som är varken tungt eller jobbigt för mig. Jag har en underbar familj som är otroligt duktiga på att hjälpa till med djuren. De tar ansvar och finns där för mig när jag inte räcker till. De har också ett stort kunnande och en naturligt handlag med djuren. Jag är otroligt stolt över dom! Hade inte familjen varit med på att hjälpa till och vara fosterfamilj åt Farley så hade jag aldrig tagit mig an honom!

Beviset över deras duglighet är att jag for till stockholm från torsdagskväll till måndagförmiddag. Allt gick jättebra och Farley har varit hur trygg, lugn och lätthanterlig som helst! Hmmm... Han verkar inte ens ha saknat mig? ;O)

En annan kommentar: Orkar du träna en valp? Vet du hur mycket jobb man måste lägga ner på en valp?

Ehhh... Farley är INTE min första valp! Han är inte ens min första fosterhund! Farley är som alla andra valpar jag haft under mina händer. En trevlig, öppen och lätthanterlig valp. visst gör han rackartyg. men det SKA en valp göra! Men han är precis som de andra valparna jag haft. som tex om han biter på något som inte får bitas på så behöver jag bara säga åt valpen en gång. Jag har ALDRIG haft sönderbitna mögbler eller annat i mitt hem. Jag säger en gång och sen är det bra. Jag kan inte förklara varför det är så... men det är så det funkar för mig. Jag tar inte i med några hårdhandskar utan det räcker med att säga ifrån med en sträng röst och ta på nacken så förstår valpen.

Farley har inte ens testat bita på kablar eller skor. Vi har skorna ute i kallfarstun och där ligger han med de andra hundarna och sover ibland.

Valpar har lätt att lära och om man gör det så enkelt som möjligt så krävs det inte heller mycket energi att lära en valp saker. Som i gårkväll tog det fem foderkulor för Farley att förstå att man ska sitta när man får något. Numera sitter han fint och väntar på sin mat. Han sätter sig också dirket jag säger sitt. Jobbigt? Näää... ;O)

En tredje kommentar är också: Nu får dina vuxna hundar stå efter!

Nä! Just nu är det en perfekt period att ta mig an en valp! inga tävlingar i sikte.. Hösten är här och jag har inte så mycket att göra. Jag BEHÖVER fylla mitt liv med något annat än allt det vanliga. Precis som folk reser utomlands på semester så är jag fostermamma. Jag kan inte resa bort för jag har inte råd... Men att ha Farley här fyller mitt just nu rätt gråtrista liv med massor med glädjeämnen och lycka. Även mina egna hundar visar glädje över valpen. Som tex så får Farley sova på Gaijas svans, Zena leker gärna med honom, de hjälper till med fostran på ett ärligt och mjukt sätt. När vi är ute i skogen och går är dom så glada och busiga! Har aldrig sett dom med så mycket spring i benen förut!

Jag är också noga med att varje hund och katt i hushållet får en egentid. Att bara just den hunden eller katten får en liten stund då och då då jag bara bryr mig om den och rår om. Just nu har vi tre katter och tre hundar och alla får sin egen tid! Den tredje katten är Sven-Åke, grannens katt. Han är på semester så vi är kattvakt. Sven-Åke är fem månader och en busig liten kattunge. =O)
 I morgon (på fredag) så kommer husse hem. blir lite tomt efter en sådan stor personlighet. men jag har en känsla av att han kommer och hälsar på oss ibland. ;O)

Världens snällaste och sötaste kattunge, Sven-Åke!

Man kan inte tro att vi har sex djur här hemma. Det är lugnt och harmoniskt och trevligt. Om än lite rörigt med katt och hundleksaker överallt. ;O)

Nu är det ju också så att har jag en dålig dag med mycket värk så gör jag inte så mycket. Och just det behöver en valp också. en valp behöver ha lugn och ro och få sova ordentligt. speciellt när dom kommer in i sina tillväxtfaser. Det går åt mycket energi att växa och bli stor! Så dom dagarna då jag itne kan göra så mycket så gör vi lite. Men det betyder inte att vi inte gör nåt alls heller. Utan en kort liten, liten stund ängnar jag mig åt valpen och det räcker så bra. för en valp orkar inte med så mycket. Att busa och härja och vara galen och tokig det hjälper Gaija och Zena mig med. Dom är riktigt duktiga lektanter. =O)

Sen behöver jag inte oroa mig för att inte få vila. När Farley vilar, vilar jag... *gammalt virrigordspråk*

Så.... Nu har vi kanske rett ut lite? Ingen behöver oroa sig för att jag inte ska orka. Jag har rejält uppbackning av familjen och mina bästisar Gaija och Zena. Utan dom skulle jag inte vara fostermamma. Sen har jag världens stöd av uppfödarna Carina W och Carina D också. Jag vet att är det något så behöver jag bara höra av mig så får jag hjälp. Men ännu så länge så går allt smärtfritt och bra. =O)

Jag älskar valpar och tycker det är en så härligt busig och rolig men tyvärr kort tid dom får vara små. Så det gärller att njuta av dom medans tid är! Och det gör jag!

Hitade Farley ute i kallfarstun med en prästkrage i munnen. Hur nu den hamnat där? Sött var det i alla fall!