En trygg valp...

Dagen började som vanligt med att lilla Farley sov till klockan sju nästan. Han sover hemskt bra på nätterna. Somnar vid åtta på kvällen men går ut och kissar då och då fram till elva halv tolv. Sen sover han hela natten fram till halv sju, sju. Ibland blir han lite pipig men sträcker jag ner handen till honom så somnar han om. Jag har aldrig sällskap på toa... Känns lite ensamt faktiskt. ;O)

Efter våran powernap så tog vi oss en skogstur. Igår var han lite klängig i skogen. Farley ville gärna upp i famnen och gick mig i hälarna. Men i dag så sprang han med dom andra två och busade. Han har Gaija som förebild och varje gång hon kom med en pinne så tog han upp en egen. Såg så sött ut. Stor och liten... =O)
Och i dag ville han gå själv i stort sett hela tiden. Vi gick lite längre längre idag. Målet är att gå hela skogsrundan till slut. Men en tvåmånaders valp behöver trygghet och inga direkta promenader. Men för att mina vuxna hundar ska få komma sig ut och få röra på sig så får han följa. Jag får vara tryggheten och jag ser till att han inte blir för trött. Och så tar vi och ökar på längden på promenaden då och då och vilar ofta. Tar man samma väg så blir skogstigen trygg och någonting som känns hemtamt. Och redan i dag syntes det att han var trygg och kunde släppa loss och busa. =O)

Farley är ingen ängslig pojke. Nyfiket traskade han på stan, blev sur och backade då kopplet kom i vägen men annars så uppförde han sig exemplariskt! Han fick se ett par stora hundar och viftade glatt på svansen. Visade ingen osäkerhet alls. Ett barn kom fram och hälsade och han var så go och glad och bet henne nästan inte alls!

=O)

Massor med folk log och kommenterade sötnosen och jag tror att Farley gjorde många glada. En farbror kommenterade att schäfervalpar är ju hemskt söta... men när dom blir stora så får dom hängiga ögon och blir otäcka. Hmmmm? Han hade en liten urmelkott till hund själv... med världens underbett och den hunden såg mysko ut. Farley tittade väldigt länge på hunden och han undrade nog vad det var. Han fick även titta på en Grand danious. Men hela tiden var han lugn och uppmärksam och nyfiken. Och så hade han koll på var mina fötter var. När min mamma kom ut från banken (vi hade stått ett tag och väntat där) så blev han väldigt glad åt... hennes rullator. =O)

På väg tillbaka till bilen så gick han väldigt, väldigt fint i kopplet. Jag önskar att mina egna hundar också kunde det. Speicellt när vi är i stan...

Väl hemma så blev det en hel del bus både ute och inne. Jag trodde han hade busat klart ute men se det hade han inte! Väl inne så kom han på att han kunde minsann kampa med Josefins gympakläder... så dom drog han ut över hela golvet. Sen gick han raskt över till att slakta katternas klösbärda i papper. Och när jag tog hand om det så hjälpte han mig att leka med vattenskålen. Han tyckte väl att det var gammalt vatten i den eller nåt. Men nu är jag ju en garvad hundägare och VET hur det kan gå. Så jag har köpt mig en sådan där stövelmatta och ställt vattenskålen på. Så om nu en liten galen valp får för sig att leka med vattenskålen så hamnar merparten i stövelmattan. =O)
Dom finns för övrigt att köpa billigt på Jula för ca 30 kr... *tipsar* Farley fortsatte sina upptåg och kom till sist på att han faktiskt har en hel korg full med leksaker. Så ni kan ju gissa hur golvet ser ut? Överallt finns det numera små söta minimjukisdjur (som Zena är förskräckligt rädd om) och kamptrasor, trasiga tennisbollar, en apportbock, trasig frisbee i gummi osv...

Lugnet har lagt sig hos Fägnells och ännu en dag har gått i Farleys liv. En helt underbar dag! Han visar mer och mer vilken trevlig hund han håller på att bli. Mycket vilja, motor och kamp. Samt en härlig personlighet. Han är en riktigt rar kille!

Aboslut sötaste grabben i världen! =O)

Sen har vi varit i skogen i dag. Passade på när vädret behagade att bli lite bättre. Farley och Frukta är rätt olika som individer. det ser jag nu när jag fått ha dom båda här hos mig. Frukta var lite mer försiktig och nyfiken på smått. Falrey är typsik grabb. Han går på och kan till och med skälla på katterna! Men går dom närmare honom då gömmer han sig bakom mina ben i ca två sekunder för att sen skälla åt dom och försöka jaga...

Jag ser stor skillnad på hur Gaija och Zena behandlar Farley mot för hur de behandlade Frukta. Frukta var de hemskt försiktiga med. Hade stort tålamod med henne och hjälpte henne om hon var osäker genom att visa hur man gör. Tex om man ska klättra upp på en "stor" sten. =O)

Med Farley så är det mer vilda lekar. Han springer efter dom och dom låtsas bli jagade. Mer ståhej... *pust* Dom tillåter honom att sova nära också. Frukta var mer "min" tjej. Men dom är lite mer hård mot honom om han gör något dom inte gillar. Och jag tror det behövs. Inte så att dom är FÖR hårda utan dom visar lite mer tydligt åt farley. Åt frukta behövde dom bara höja lite på huvudet och nästan viska fram en mycket lätt morrning. Åt Farley får dom vara mer bstämd. det är så roligt att studera hur dom gör mina tjejer. allt är så välbalanserat. det blir aldrig för mycket av det goda utan precis lagom. Jag har tydligen väldigt duktiga hundar som kan det här med kommunikation. Vilket känns tryggt och bra. Ni ska bara veta vilken fin hjälp jag får av dom!

Farley har inte kissat eller bajsat inne ännu. Han är väldigt duktig på att visa när han är nödig. Han blir orolig och börjar vandra. så när han gör det så går vi ju bara ut. Hemskt enkelt! Annars brukar ju småpojkar vara duktiga på att kissa lite då och nu... Men inte lillkillen. Han är hemskt duktig! det känns som om han har aklimatiserat sig till oss. han tycker om när det kommer nya människor och visar snabbt att han tycker om att bli kelad med.

Det syns absolut att dessa små valpar har fått en bra start i livet och att dom är trygga och glada små valpar. Det är verkligen roligt att se! Man kan väl säga att kennelmammorna är riktiga mammor!  =O)

I morgon ska det bli stadsbesök för Farley. då är det våran veckohandlingsdag. Så då tänkte jag att hn ska få se lite av den stora världen. Det ska bli spännande! få se om han gör som Gaija och Zena gjorde... somnade mitt på Storgatan. ;O) Gaija och Zena följer med som trygghet i bilen. Dom är som bra att ha som barnvakter. Men Farley vill helst bara vara med mig. vart än jag går så är han under fötterna. han är duktig på att komma också när jag ropar. Precis som sin syster. =O) Så Carina W.. jag har INTE behövt jaga honom något. Ännu... ;O) Som vissa andra får göra... Hahahahah! Fast det blir väl skrattar bäst som ksrattar sist skulle jag tro. han är ju inte ritkigt varm i pälsen ännu... men busig är han! Och hittar på rackartyg det gör han!

Jag fick en skyddsärm i söndags av en farbror ute på bruks. Så den har Farley också bekantat sig. Det måste ligga i generna.. för han morrade och kampade med denna ärm så det stod härliga till! Gaija stod och höll i ärmen så snällt så att han kulle kunna få bråka med ärmen. Duktig kille! Det ska börjas i tid... ;O)

Sötaste, raraste och absolut gulligaste Frukta i världen! Detta är den lilla tjejen som vi var fosterfamilj åt ett par dagar innan hon fick åka till sin Fodervärdsfamilj i Göteborg. Fruta är en smart tjej. Det första hon gjorde när hon kom hem till oss var att testa gå ut genom kattluckan. Detta klarade hon galant och gick ut och in efter behag. Men under överseende av oss förstås. ;O)

Hon lärde sig snabbt att det är Oboy (våran Cornish rex) som bestämde. Han satt nämligen på nedersta trappsteget och kikade på henne. Frukta är en nyfiken valp så hon gick fram till oboy för att undersöka honom. Nos mot nos och allt var frid och fröjd. Men så blev hon nog lite väl busig också... Så Oboy boppade till honom tre gågnger i snabb följd på kinden. När Oboy fostrar valpar sker det ALLTID utan klor. Denna katt är van vid valpar och har fostrat både gaija och Zena på heltid samt föra förra fostervalp Råggrindans Garp. Han gör varken för mycket eller för lite utan lagomt. dyfligen var lagomt att boppa tre gånger för Frkta skrek och gick därifrån. Nästa gång hon såg honom så hände samma sak. hon ville busa men han boppade. Efter det så lär hon bli honom. Men hon var inte rädd utan hade respekt. För vem vill ha boppar? ;O)

Ett rätt starkt temperament har också damen. När vi ökte från Carina W (uppfödaren) så skrek och ylade hon konstant heeeeela vägen hem! 2.2 mil... Hon kastade sig i min famn och försökte ta sig ut genom fönstret. Men sen när vi kom hem blev hon en liten ängel! En trött ängel. =O)

De dagar Frukta var hos oss kändes lättsamma och roliga. Jag har alltid tyckt att det varit roligt med valp. Visst är det ett jobb med rumsrenheten. Det är väl det enda tråkiga i det hela. Men allt annat är så roligt! Frukta lärde sig äta blåbär och lingon i skogen, lyssna till sitt namn och komma när man ropade. Hon lärde sig sitta och vänta på maten och sova i buren i vårat sovrum bredvid mig. Nu tänkter någon... sova i bur? Bruförvaring är förbjudet! Men jag hade grinden halvöppen och vaknar bara den rör sig. Jag sover så lätt på grund av min värk... Inte en endaste natt har hon kissat inne. Utan hon talade om när hon behövde väldigt tydligt och lyckades göra sitt ute. Så otroligt duktig! Hon tyckte buren var helmysig och kröp gärna in där om hon fick en liten tuggpinne att gnaga på. Eller om hon blev trött. Jag har lagt en filt över buren och en liten kudde inne i buren samt ngt mjukt att ligga på... så hon sov där som en liten prinsessa. =O)

Så kom då dagen för farväl. Lite snabbt påkommet men jag har som haft en känsla av att hon inte skulle vara hos oss så länge. Avskedet kändes så klart tråkigt men jag är väldigt säker på att Frukta får det bra i sitt nya hem!

Så nu önskar jag Frukta och hennes nya familj all lycka till i livet! En finare tjej kan ni inte få! =O)

Dessutom gör jag det jag brukar göra med valpar. Jag lägger grunden till ett aktivt liv. Han ska få lära sig sitt namn, komma, nej osv... Samt få prova sin nos. Vi kommer att gå i skogen varje dag och även hälsa på i stan och hemma hos andra människor.

Gaija och Zena är mina medhjälpare och lär honom sådant som hundar kan. Jag hoppas på dom bra delarna och inga olater då förståss! ;O)

Det är ju inget nytt för mig att vara fosterfamilj åt en liten valp. Jag har ju varit fostermamma åt Råggrindan's Garp också. Det är ganska precis fem år sedan. Han var en rolig grabb och vi har fortfarande kontakt med hans ägare Ellis. det är jätteskoj för hon har blivit för mig en mycket kär vän. Jag förlorade ingenting med Garp utan ajg fick en vän istället. Nu är det inte så att jag tror att jag nödvändigtvis måste bli vän med Farleys nya ägare. Utan skulle det bli så så blir det så... Det är upp till dom hur dom vill ha kontakt med mig.

Det är roligt att hjälpa till och fostra en valp. Många funderar på hur man kan ta sig ann en valp för att sedan måsta lämna tillbaka den. eller orka lägga ner tid och energi på en hund man inte ska behålla. Men för mig är det så mycket mer! för mig känns det skönt att ha en liten uppgift att fylla. att kunna hjälpa och känna sig lite delaktig i något. i och med att jag inte klarar av att arbeta så fyller det här med att vara fosterhem en liten funktion i mitt liv. Jag får kontakt emd människor utanför hemmet. Jag får något annat att göra än gå hemma och känna efter hur jag mår. Jag får en ny sorts aktivitet. dessutom så får jag ett egenvärde. jag är till nytta och samtidigt så får jag uppleva glädjen som man får av en härlig liten valp! Sen är det inget som rä fysiskt jobbigt med att ha en valp. Utan dom är lätta (speciellt när dom kommer hem som en lite drygt 8 veckors valp) och roliga att umgås med.

Jag förberett mig med en smart valphage som fyller en bra funktion. Jag kan öppna den och ta mig u direkt till skogen på baksidan av huset. Eller så har jag den stängd och vet precis var valpen är. Och jag behöver bara gå nerför bron så är vi i valphagen. Sen får jag en utmärkt hjälp av resten av familjen. Det är ju inte bar jag som rä fosterfamilj utan resten av familjen är ju med på det här. Så vi hjälps åt med passning, rastning och skötsel av valpen. Och det är verkligen roligt! Jag har ju duktiga barn när det gäller hundar. Dom har ju i stort sett alltid levat med hundar och dom både läser av och vet hur hundar fungerar. Jag tror faktiskt att dom är liiiite hjärntvättade också. Skulle dom kliva på en liten bajskorv så dör dom inte... ;O)

Det känns i alla fall gott i hjärtat att kunna hjälpa Carina Westerlund + Carina Danielsson = Kennelmammorna med att socialisera en liten valp. Det är två underbart härliga människor och med hjrätat på rätt ställe! Sen ska Cattarina Isaksson ha ett stort tack som lurade in mig i det här. det var precis i rätt tidpunkt och jag behöver verkligen få något skoj i mitt liv just nu. =O) tusen tack till båda Carinorna och till Catta!

Just nu ligger lillgrabben och sover på mina fötter. vi kom hem för en liten stund sedan och han ahr bekantat sig med valphagen och med Gaija och Zena, ätit ett liiiitet tuggben och lekt ute. Nu är han så trött så så nu sover han middag. Han är en självständig kille och är trygg i sig själv. Men det är skönt att ha en trygg människa att krypa ihop hos också. Speciellt när man är på ett nytt ställe. Det ska bli ett stort nöje att få lära känna honom och e vad han är för en liten filur. och det är det som är tanken med den här bloggen. Jag hade tänkt skriva lite om hur han utvekclas ochhur han fungerar här. Så den som är nyfiken får sölja med. Sen kan det ju vara kul för den nya ägaren att kunna följa honom från det han var 8 veckor och fram tills dom hämtar honom. dom lär ju känna honom på ett helt annat sätt. jag gjorde ungefär lika dant emd garp och ajg vet att Ellis tyckte om att läsa om honom. Så ajg tänkte det kunde vara lika dant den här gången? Sen kan det ju vara roligt för kennelmammorna att få följa sin lillpojk också. Även om jag brukar bombardera Facebook och skicka sms så blir det lite mer personligt så här.

Så välkommen hit lilla Faley! =O)

Jag har lånat en bild från Norpatorps kennel så ni får se underverket. Jag har inte en kortläsare här så jag kan inte föra över ngåon egen bild på honom ännu. Men det kommer! Så här ser då alltså lillgrabben ut:

Norpatorps Farley. 8 veckor.