Gaija är världens bästa på att lära en valp att kampa. Hon bjuder leksaken åt valpen och är väldigt försiktig. Inga ruskningar och ryck utan håller emot och låter valpen vinna. Sen låter hon valpen gå bakåt några steg och så drar hon igen försiktigt. I kväll lät jag dom hållas och kampen var igång väldigt länge. Trodde inte mina ögon och hela tiden hade Farley samma intensitet. Nästan fem minuter! Men när han visade att han blev trött så slutade dom. Ändå ville Farley kampa mer men Gaija tyckte att det räckte och sa ifrån. Nu sover dom bredvid varandra. 
Farley kampar med oss i familjen också. Han tar fullbett och är riktigt duktig.

Jag tycker leken är jätteviktig för en valp. I den lär valpen sig regler och tränar också andra färdigheter så som styrka, uthållighet och mod. Dessutom så stärker den banden mellan förare och hund. Och så är det ju roligt! Jag tar mig tid att leka flera gånger varje dag, men korta stunder så att leken alltid är rolig och att han ska vilja mer. Vi har också börjat med Sitt och Nej övningar. Numera sitter han fint när han ska få sin mat och han sätter sig på en gång när jag säger sitt. Ska börja få in honom på vänster sida också. Men jag skyndar inte. Han är liten ännu och jag ställer inga krav på honom. Ordet Nej börjar också befästas.

Han kommer också på komandot "kom". Hit lär jag inte in ännu då jag tycker det är ett kommando-ord för tävling. Det viktiga är att han kommer när jag ber honom och att han tycker om att komma till mig eller någon annan som ropar på honom. Familjen går ju efter samma regler och dom vet att det är kom som gäller och att han ska ha beröm när han kommer.

Eftersom att jag fått veta av Carina W att han varit lite svår att få in så har jag jobbat mycket med att när han  kommer så jag kan klappa om honom och sen är han fri. Så jag har inte haft några som helst problem med att få in honom. Lite hjälp har jag ju också fått av mina Schäferbrudar. Kommer dom så kommer Farley.

Farley är hur som haver en mycket rolig hund att jobba med och jag är glad över att få kunna ha honom här. Men det glädjer mig också den dagen han får ett nytt hem och jag hoppas verkligen att den nya ägaren uppskattar honom. För han är verkligen fin. En fin kille med mycket humör och vilja men som är förig och trevlig att umgås med.

Enda kruxet är att han låter en del när han sover. Han stånkar och stönar. Men jag har som i minnet att Garp (vår förra fosterhund som också är grå) också stånkade och stönade en del när han skulle sova. Fast det är ju klart.. mår man skönt såmåste alla få veta det. Mina två andra gör det också. Och mannen snarkar. Ni kan ju bara gissa hur det låter hos oss på nätterna. Själv så snarkar jag inte. Har aldrig hört att jag har snarkat. ;O)