Dessutom gör jag det jag brukar göra med valpar. Jag lägger grunden till ett aktivt liv. Han ska få lära sig sitt namn, komma, nej osv... Samt få prova sin nos. Vi kommer att gå i skogen varje dag och även hälsa på i stan och hemma hos andra människor.

Gaija och Zena är mina medhjälpare och lär honom sådant som hundar kan. Jag hoppas på dom bra delarna och inga olater då förståss! ;O)

Det är ju inget nytt för mig att vara fosterfamilj åt en liten valp. Jag har ju varit fostermamma åt Råggrindan's Garp också. Det är ganska precis fem år sedan. Han var en rolig grabb och vi har fortfarande kontakt med hans ägare Ellis. det är jätteskoj för hon har blivit för mig en mycket kär vän. Jag förlorade ingenting med Garp utan ajg fick en vän istället. Nu är det inte så att jag tror att jag nödvändigtvis måste bli vän med Farleys nya ägare. Utan skulle det bli så så blir det så... Det är upp till dom hur dom vill ha kontakt med mig.

Det är roligt att hjälpa till och fostra en valp. Många funderar på hur man kan ta sig ann en valp för att sedan måsta lämna tillbaka den. eller orka lägga ner tid och energi på en hund man inte ska behålla. Men för mig är det så mycket mer! för mig känns det skönt att ha en liten uppgift att fylla. att kunna hjälpa och känna sig lite delaktig i något. i och med att jag inte klarar av att arbeta så fyller det här med att vara fosterhem en liten funktion i mitt liv. Jag får kontakt emd människor utanför hemmet. Jag får något annat att göra än gå hemma och känna efter hur jag mår. Jag får en ny sorts aktivitet. dessutom så får jag ett egenvärde. jag är till nytta och samtidigt så får jag uppleva glädjen som man får av en härlig liten valp! Sen är det inget som rä fysiskt jobbigt med att ha en valp. Utan dom är lätta (speciellt när dom kommer hem som en lite drygt 8 veckors valp) och roliga att umgås med.

Jag förberett mig med en smart valphage som fyller en bra funktion. Jag kan öppna den och ta mig u direkt till skogen på baksidan av huset. Eller så har jag den stängd och vet precis var valpen är. Och jag behöver bara gå nerför bron så är vi i valphagen. Sen får jag en utmärkt hjälp av resten av familjen. Det är ju inte bar jag som rä fosterfamilj utan resten av familjen är ju med på det här. Så vi hjälps åt med passning, rastning och skötsel av valpen. Och det är verkligen roligt! Jag har ju duktiga barn när det gäller hundar. Dom har ju i stort sett alltid levat med hundar och dom både läser av och vet hur hundar fungerar. Jag tror faktiskt att dom är liiiite hjärntvättade också. Skulle dom kliva på en liten bajskorv så dör dom inte... ;O)

Det känns i alla fall gott i hjärtat att kunna hjälpa Carina Westerlund + Carina Danielsson = Kennelmammorna med att socialisera en liten valp. Det är två underbart härliga människor och med hjrätat på rätt ställe! Sen ska Cattarina Isaksson ha ett stort tack som lurade in mig i det här. det var precis i rätt tidpunkt och jag behöver verkligen få något skoj i mitt liv just nu. =O) tusen tack till båda Carinorna och till Catta!

Just nu ligger lillgrabben och sover på mina fötter. vi kom hem för en liten stund sedan och han ahr bekantat sig med valphagen och med Gaija och Zena, ätit ett liiiitet tuggben och lekt ute. Nu är han så trött så så nu sover han middag. Han är en självständig kille och är trygg i sig själv. Men det är skönt att ha en trygg människa att krypa ihop hos också. Speciellt när man är på ett nytt ställe. Det ska bli ett stort nöje att få lära känna honom och e vad han är för en liten filur. och det är det som är tanken med den här bloggen. Jag hade tänkt skriva lite om hur han utvekclas ochhur han fungerar här. Så den som är nyfiken får sölja med. Sen kan det ju vara kul för den nya ägaren att kunna följa honom från det han var 8 veckor och fram tills dom hämtar honom. dom lär ju känna honom på ett helt annat sätt. jag gjorde ungefär lika dant emd garp och ajg vet att Ellis tyckte om att läsa om honom. Så ajg tänkte det kunde vara lika dant den här gången? Sen kan det ju vara roligt för kennelmammorna att få följa sin lillpojk också. Även om jag brukar bombardera Facebook och skicka sms så blir det lite mer personligt så här.

Så välkommen hit lilla Faley! =O)

Jag har lånat en bild från Norpatorps kennel så ni får se underverket. Jag har inte en kortläsare här så jag kan inte föra över ngåon egen bild på honom ännu. Men det kommer! Så här ser då alltså lillgrabben ut:

Norpatorps Farley. 8 veckor.