I går (måndags) kom vår kompis hund Redvillas Rocca hit. Vi skulle vara hundvakter åt henne och hon skulle få sova över. Hon brukar göra det ibland så hennes husse Johan jobbar. Rocca är en tre år gammal Rottistik med mycket pondus. Denna söta tik har förälskat sig i Farley... Hennes ögon tindrar och hon kan helt enkelt inte slita sina ögon från Farley... Och hon leker så snällt och fint med honom.
Så både Gaija och Zena har fått lite avlastning. Fast jag tror nog allt att dom blev lite sotis för dom ville vara med och leka dom med. Både i går och i dag har dom fått sköna skogsprommisar. I dag tog jag med kameran så ni får lite bilder till livs. =O)




Rocca och Farley...




Redvillas Rocca.




Lyckades fånga henne på bild innan hon drog iväg...




Lillis ville följa med oss. Fyra hundar och en katt. katten Oboy tyckte det var för kallt.




Lilla Zena... Farleys lekkompis nummer ett.




Här hade jag tur... Han satt still i två sekunder!


Snällaste och raraste Gaija. Farleys absoluta trygghet bland alla hundar i världen.





Jag tog massor med kort. men jaaa... Som vnaligt så går det liksom inte att få dom där bra och fina korten man vill ta. En viss liten herre kan aldrig vara still. Jag sliter mitt gråa hår (det har på något konstigt vis blivit jättegrått?) med att få honom att stanna. Och visst går det. i två mikrosekunder. sen är han i gång igen. =O)

Så här ser många av mina bilder ut...



Snabbaste benen i världen! Man trycker av men kameran hinner inte med och Farley är nästan ute ur bild.




Eller inne i objektivet.




Eller så skyndar man sig att trycka av och så blir hela omvärlden klar och fin men självaste objektet, Farley, blir suddig...




Farley har vissa öronbekymmer i dag. Jag tror dom har tvärvuxit och blivit lite för stora? Så det ena örat har liskom tippat utåt...


Sen i dag har vi varit till veterinären med Gaija. Hon har en inflammation i bägge bogarna och har fått en cortisonbehandling. Eftersom att gaija på något konstigt sätt älskar veterinären och tycker det är trevligt att vistas där så fick Farley följa med. Tryggare hund kan man ju inte ha och detä gör ju Farley trygg också om han känner att den hund som följer med verkar trivas. Anledningen till att Gaija trivs så bra där är att hon alltid får godis där. Och så säljer dom hundmat och jag misstänker att hon tror att hon är i himmelriket och en vacker dag får hon smaka av allt det gottiga?
Så Farley fick följa med och gick in med en stolt och kavat gång. Massor med nya dofter och hundar. Ohhh så spännande! Och så fick han ju godis! Jag passade på att väga honom och nu väger han lite drygt 15.5 kg. Stora pojken! Sen fick han sitta och vänta på vår veterinär Ingemar Bergdahl... Och då fick han ju passa på att kika på allt spännande som hände. Dammsugning med centraldammsugaren, folk som gick förbi, en kanin i bur och en hel massa olika hundar i olika storlekar. Farley tog allt med ro och låg bredvid Gaija och kikade.
Sen fick vi komma in i undersäkningsrummet och där provade han på att trycka på fotpedalen till bordet (enligt Ingemar så fick Farley göra det men jag misstänker att det var Ingemar som tryckte på pedalen). sen när Gaija var undersökt så fick även farley vara uppe på bordet och få godis. Vilket var väldigt skoj. Man får ju inte vara uppe på borden hemma! Men hos veterinären så gäller andra lagar. ;O)

Sen somnade ju Gaija. Så då gjorde Farley likadant... Vi vet inte om det är Farley eller Gaija som fick sovsprutan...  Men gott verkade dom må...



Under tiden Gaija fick sprutan så fick farley gå ut och äta sin middag och sova en stund i bilen. Väntan blev lång för direktregleringen krånglade. Så Stefan for iväg och hämtade våra nya vinterdäck innan dom hann stänga butiken. Så då passade vi på att fortsätta besöka veterinären och titta på olika djur. Samt att träna lite sitt och ligg och andra småsaker... Han har väldigt bra folkus i ny miljö! Jag blev mäkta imponerad av hur han helt och hållet gav all sin uppmärksamhet på mig och inget annat. Det är ju liksom en rätt rörig miljö och jag hade inga som helst tankar på att han skulle vara så duktig? Men det var full folkus på mig! WOW! Han är en duktig liten kille!

Jag tog upp honom på vågen en sväng till och han förstod lika bra den här gången att han skulle kliva och och ställa sig på den. han är verkligen inte känslig för underlag. Som när vi byggde ut valphagen och jag kastade en plåt på marken och han bara klev upp då denoch traskade omkring. Helt obrydd! Han går ju också utan problem upp på rampen hos min mamma. Både han och Frukta (numera Trixa) gick där utan problem... =O)

Världens bästa Farley!