Ja Farley börjar bli stor nu. Nu har han varit på sin första fest. Men i nyktert tillstånd. ;O) På festen fanns två brudar. en sex månaders Malle tik som var lite blyg och så var det där en urtjusig Bouviertik på 8 månader. Alva heter hon och var tydligen en mycket spännande tjej. Han visste ju knappt vad som var fram och bak på henne. Men där det viftade var ju bak kom han på och så hittade han ett par härliga öron han kunde bita sig fast i! =O) Alva och Farley hade rätt kul ihop och fick busa ute. Inne så var det mest tuggbensmys och vila.


Farley och Alva diskuterar över ett ben...



Och vila. Skönt att vila på trygga fina Giaja. Varm och go.



Det var rätt mycket folk och hundar. Lite roligt att kunna ha så många hundar med utan att det blir en massa tjafs och oroligheter. Dessutom nyttigt för valparna att få umgås med trygga och snälla vuxna hundar. Dom lär sig en hel del valparna av dom vuxna och förhoppningsvis blir valparna lika trygga och fina i sin tur.


I dag, dagen efter, så har vi spårat. Farley fick ett 100 meters spår som gick i en böj. Hade tänkt att han skulle få en riktigt häftigt slut så jag hade tagit med mig en liiiiiten burk som jag satt kattmat i. Som jag givetvis glömde kvar i bilen när jag gick ut spåret. Så jag hade som tur var en snörboll med mig som jag la på slutet.

Farley tog upp spåret rätt snabbt och snusade sig hela vägen runt. hittade lite frolic här och där och var väldigt intresserad. Men det var lite svårare nu än förut då vi var på rätt torr mark (Pitholmsheden) och han fick använda näsan lite mer. Han slog lite oftare den här gången och hade lite mer bök för sig. Men han klarade av spåret väldigt fint och följde det utan problem. När vi kom till slutet så hittade han bollen men den var liksom inte så rolig...
Så då la jag ett jättekort litet spår åt honom med kattmaten på slutet. Så han fick ett bra spårslut i alla fall. kändes lite orättvist att språet tog slut och det inte var så roligt. Han lektet med bollen men var inte så där överlycklig som jag skulle vilja att han är. Men sista lillsnuttspåret med kattmaten var i världsklass! Han spårade direkt till burken och sen skrek han av lycka och åt som en  gris (bokstavligt talat).
Så jag hoppas att om det nu blir sista spåret nu innan snön kommer så har han en bra minnesbild av spåret till nästa gång det går att spåra. =O)

Nu har vi en slagen hjälte här hemma. Han ligger på sin absoluta favoritplats. Nedanför trappen och upp och ner. benen vilar på första trappteget. Ser hemskt kul ut när han smidigt vänder sig om på höger sida för att kliva upp.
Sötpjken...



På tal om söt... Han har ju blivit riktigt gosig också. Tycker om att bli kliad på magen och kan ligga en stund och bara ta emot kärlek. Känns så härligt att han tar sin tid och verkar njuta av beröring. Han har dessutom börjat kunna koppla av fast det kan vara lite rörigt kring honom. vilket är bra. Förut så ville han vara med och i cetnrum hela tiden men nu kan han lugnt gå och lägga sig bredvid och må gott. Samma sak om vi har haft en aktivitet och jag bestämmer att det räcker. Då kan han också lägga sig ner. Så han har en på och av knapp. Sånt gillas!

Jag borstade igenom honom för någon dag sedan (han fäller) och jag kan också tala om att båda testiklarna är nere. Fast det har dom nog varit hela tiden. Men man vet ju aldrig. Dom kan ju vandra upp och ner också. Jag är inte mycket för att pilla och röra utan det som är det är... Men nu vet jag.. Han är helt ok där. =O)

För den som vill veta så är han väldigt duktig när man klipper klorna också. Inget tjafs utan han ligger still tills alla fyra tassarna har fina nyklopta klor. Han är lätt att borsta och kamma (tror han uppskattar det också) och titta i både öron och på tänderna också. Och så har han sex nya framtänder nu. =O)  

Duktig pojke!