I dag har varit en spännande dag! M och S från Umeå har varit och tittat på både Farley och Fester. Det blev en hel del hundsnack också och fika förståss. Kenelmamma Carina W kom också och då blev det ännu mera surr! efter en hel del funderande så valde M och S att låna hem Fester för att se om de trivs med varandra. Jag kände direkt att Fester var nog mer deras sort av kille. Han är nog lite mer förig och mjukare än Farley. Lycka till och jag hoppas ni trivs med lillkillen. =O)





Fester... en riktigt go kille och fartig och glad!






Farley och Fester träffas för första gången sedan Farley flyttat hem till oss.





Det tog inte många sekunder så var dom igång... Jätte, jätteroligt hade dom!





Snygga Norpatorps Fester 4½ månad.





"Hörrö Farley! Man ska inte äta gul snö!"





"Jag ska snömula dig brorsan!"





"Ta mig om du kan"





"Pöss på dig brorsan... Jag gillar dig!"





"Men huvva så hemskt! TVÅ brudar på samma gång! Det blir nästan för mycket!"





Kennelmamma Carina W... hundarna flockas kring henne. =O)


Det var jätteroligt att få träffas och få se Fester. Farley blev lite småtrött efter allt konstigt i dag... han sov så sött! Nu är han igång igen... ;O)

Ja Farley börjar bli stor nu. Nu har han varit på sin första fest. Men i nyktert tillstånd. ;O) På festen fanns två brudar. en sex månaders Malle tik som var lite blyg och så var det där en urtjusig Bouviertik på 8 månader. Alva heter hon och var tydligen en mycket spännande tjej. Han visste ju knappt vad som var fram och bak på henne. Men där det viftade var ju bak kom han på och så hittade han ett par härliga öron han kunde bita sig fast i! =O) Alva och Farley hade rätt kul ihop och fick busa ute. Inne så var det mest tuggbensmys och vila.


Farley och Alva diskuterar över ett ben...



Och vila. Skönt att vila på trygga fina Giaja. Varm och go.



Det var rätt mycket folk och hundar. Lite roligt att kunna ha så många hundar med utan att det blir en massa tjafs och oroligheter. Dessutom nyttigt för valparna att få umgås med trygga och snälla vuxna hundar. Dom lär sig en hel del valparna av dom vuxna och förhoppningsvis blir valparna lika trygga och fina i sin tur.


I dag, dagen efter, så har vi spårat. Farley fick ett 100 meters spår som gick i en böj. Hade tänkt att han skulle få en riktigt häftigt slut så jag hade tagit med mig en liiiiiten burk som jag satt kattmat i. Som jag givetvis glömde kvar i bilen när jag gick ut spåret. Så jag hade som tur var en snörboll med mig som jag la på slutet.

Farley tog upp spåret rätt snabbt och snusade sig hela vägen runt. hittade lite frolic här och där och var väldigt intresserad. Men det var lite svårare nu än förut då vi var på rätt torr mark (Pitholmsheden) och han fick använda näsan lite mer. Han slog lite oftare den här gången och hade lite mer bök för sig. Men han klarade av spåret väldigt fint och följde det utan problem. När vi kom till slutet så hittade han bollen men den var liksom inte så rolig...
Så då la jag ett jättekort litet spår åt honom med kattmaten på slutet. Så han fick ett bra spårslut i alla fall. kändes lite orättvist att språet tog slut och det inte var så roligt. Han lektet med bollen men var inte så där överlycklig som jag skulle vilja att han är. Men sista lillsnuttspåret med kattmaten var i världsklass! Han spårade direkt till burken och sen skrek han av lycka och åt som en  gris (bokstavligt talat).
Så jag hoppas att om det nu blir sista spåret nu innan snön kommer så har han en bra minnesbild av spåret till nästa gång det går att spåra. =O)

Nu har vi en slagen hjälte här hemma. Han ligger på sin absoluta favoritplats. Nedanför trappen och upp och ner. benen vilar på första trappteget. Ser hemskt kul ut när han smidigt vänder sig om på höger sida för att kliva upp.
Sötpjken...



På tal om söt... Han har ju blivit riktigt gosig också. Tycker om att bli kliad på magen och kan ligga en stund och bara ta emot kärlek. Känns så härligt att han tar sin tid och verkar njuta av beröring. Han har dessutom börjat kunna koppla av fast det kan vara lite rörigt kring honom. vilket är bra. Förut så ville han vara med och i cetnrum hela tiden men nu kan han lugnt gå och lägga sig bredvid och må gott. Samma sak om vi har haft en aktivitet och jag bestämmer att det räcker. Då kan han också lägga sig ner. Så han har en på och av knapp. Sånt gillas!

Jag borstade igenom honom för någon dag sedan (han fäller) och jag kan också tala om att båda testiklarna är nere. Fast det har dom nog varit hela tiden. Men man vet ju aldrig. Dom kan ju vandra upp och ner också. Jag är inte mycket för att pilla och röra utan det som är det är... Men nu vet jag.. Han är helt ok där. =O)

För den som vill veta så är han väldigt duktig när man klipper klorna också. Inget tjafs utan han ligger still tills alla fyra tassarna har fina nyklopta klor. Han är lätt att borsta och kamma (tror han uppskattar det också) och titta i både öron och på tänderna också. Och så har han sex nya framtänder nu. =O)  

Duktig pojke!

I dag har Farley fått ännu ett spår. Han är klockren!

(Du har helt rätt Anders Selin ;O) )

Dagens spår blev faktiskt ett ängsspår. Jag gjorde detta spår lite kortare då ängsspår brukar vara lite jobbigare än skogsspår. men besvikelsen blev stor då spåret tog slut. Farley tyckte att han hade kunnat få spåra ännu mer och försökte hitta spår överallt när vi gick hem.
Vi har haft en kompis dotter på besök här i dag. Hon hade med sig sin killes hund Cia och jag fick lära dom grunderna i spår. vilken duktig hund! Cia hoppade över sin första frolic i spåret så när vi gick tillbaka så fick Farley spåra Cias spår också och hitta frolicen. Han har ett helt superbt spårupptag lillkillen. Pang på liksom! =O) På lördag är det planerat att vi ska spåra igen. då far vi ut på Haraholmen med Madelen och hennes kille Robbin och så bästa kompisen Cia. =O) Då ska dom få prova på ett svårare spår. Cia är en naturbegåvning hon med. Så duktig!





Farley och Cia vilar ut efter först spår och sen massor med bus.

Efter spåret blev det bus för farley och Cia. Oj vad fint dom lekte. Cia anpassar sin lek helt efter Falrey. Hon håller hans takt när dom springer och hon är så försiktig. En mycket trevlig hund! Det är så roligt att Farley har fått träffa ett flertal trevliga och snälla hundar av olika raster och storlekar. fast han ahr fått träffa och leka med andra hundar så tror han inte att han ska hälsa på ALLA hundar han möter. Utan han står nyfiket, tyst och snällt och tittar på främmande hundar. Men han förväntar sig inte att gå fram. Det känns som att vi har lyckats riktigt bra där. =O)

Jag har också börjat med ensamhetsträning. eller vad jag nu kan kalla det. Jag har egentligen aldrig tränat mina egna hundar med att vara ensam... Men jag kom liksom på att Farley kanske bör kunna vara själv när han flyttar härifrån. Så i dag när vi har spårat och haft oss så har han fått vara själv med gaija och Zena och det har funkat jätte, jätte bra1 han har ju varit själv med dom förut också och inget har hänt. Då har vi varit hemmifrån bara några minuter. i dag blev det kanske tio minuter han fick vara själv. Eftersom att han INTE biter på möbler och inredning (och skor) så känns det tryggt att lämna honom. Så jag tror inte att det ska vara några problem. =O)

Han har också börjat få lite nya tänder också. Fyra små framtänder har dykt upp och fler är på väg. Skulle tro att det rä färför vänster öra hänger? När han r riktigt busig ute så står den upp. Och lite då och då också... Men mest står den rakt ut. Charmknutten Farley!



Lite bilder från dagens skogsprommis.

Sötaste och finaste Farley har fått spåra ett litet spår i dag. Hade tänkt göra det för länge sedan men det har varit så mycket kring oss senaste tiden. Men i dag blev det av.

Jag la ett ca75 meter långt spår. Började på gräsmattan och la ut lite frolic efter ca tio meter. Farley förstod inte att han skulle spåra men när vi kom till frolicen så fick han lukta sig fram till dom och då slog han på nosen. =O) Sen spårade han upp mot skogen. I skogsbrynet hade jag lagt ut en leksak som han hittade och tog upp. så den lekte vi med.
Sen när jag tagit leksaken och klappat om honom lite så fortsatte vi. Han ville själv fortsätta och letade upp spåret utan problem. Vi fortsatte och han hittade ännu ett föremål men han duttade bara snabbt med nosen på den och fortsatte. Så den tog jag bara upp. Jag vill att han befäster spåret innan man börjar bråka med föremål. Han hittade ännu en liten hög med frolic som han knappt såg åt ens men jag stannade upp så han fick lukta ordentligt och då åt han dom.
Sen fortsatte han bara vidare och duttade på två föremål till (han fick beröm för duttarna) och till slut kom vi till slutet och där fanns ju mer frolic! Han ville gärna fortsätta spåra men där tyckte jag att det var nog. Han hade ju fattat galoppen.

Farley spårade kanske inte med världens högsta fart... Men han är noggrann och höll sig i spårkärnan hela tiden! Han slog inte och han koncentrerade sig hela tiden på uppgiften även om grannarnas hundar skällde och grannfrun startade bilen och for iväg.
Stefan gick bakom oss och han brydde sig inte om honom heller. vilken duktig kille han är1

Nu blir det fler spår i veckan. Måste hinna befästa detta innan snön kommer känns det som. men han lär nog bli en duktig spårhund för han var verkligen intresserad. Nu är han trött och sover gott. Nästa gång ska jag försöka filma.

I går (måndags) kom vår kompis hund Redvillas Rocca hit. Vi skulle vara hundvakter åt henne och hon skulle få sova över. Hon brukar göra det ibland så hennes husse Johan jobbar. Rocca är en tre år gammal Rottistik med mycket pondus. Denna söta tik har förälskat sig i Farley... Hennes ögon tindrar och hon kan helt enkelt inte slita sina ögon från Farley... Och hon leker så snällt och fint med honom.
Så både Gaija och Zena har fått lite avlastning. Fast jag tror nog allt att dom blev lite sotis för dom ville vara med och leka dom med. Både i går och i dag har dom fått sköna skogsprommisar. I dag tog jag med kameran så ni får lite bilder till livs. =O)




Rocca och Farley...




Redvillas Rocca.




Lyckades fånga henne på bild innan hon drog iväg...




Lillis ville följa med oss. Fyra hundar och en katt. katten Oboy tyckte det var för kallt.




Lilla Zena... Farleys lekkompis nummer ett.




Här hade jag tur... Han satt still i två sekunder!


Snällaste och raraste Gaija. Farleys absoluta trygghet bland alla hundar i världen.





Jag tog massor med kort. men jaaa... Som vnaligt så går det liksom inte att få dom där bra och fina korten man vill ta. En viss liten herre kan aldrig vara still. Jag sliter mitt gråa hår (det har på något konstigt vis blivit jättegrått?) med att få honom att stanna. Och visst går det. i två mikrosekunder. sen är han i gång igen. =O)

Så här ser många av mina bilder ut...



Snabbaste benen i världen! Man trycker av men kameran hinner inte med och Farley är nästan ute ur bild.




Eller inne i objektivet.




Eller så skyndar man sig att trycka av och så blir hela omvärlden klar och fin men självaste objektet, Farley, blir suddig...




Farley har vissa öronbekymmer i dag. Jag tror dom har tvärvuxit och blivit lite för stora? Så det ena örat har liskom tippat utåt...


Sen i dag har vi varit till veterinären med Gaija. Hon har en inflammation i bägge bogarna och har fått en cortisonbehandling. Eftersom att gaija på något konstigt sätt älskar veterinären och tycker det är trevligt att vistas där så fick Farley följa med. Tryggare hund kan man ju inte ha och detä gör ju Farley trygg också om han känner att den hund som följer med verkar trivas. Anledningen till att Gaija trivs så bra där är att hon alltid får godis där. Och så säljer dom hundmat och jag misstänker att hon tror att hon är i himmelriket och en vacker dag får hon smaka av allt det gottiga?
Så Farley fick följa med och gick in med en stolt och kavat gång. Massor med nya dofter och hundar. Ohhh så spännande! Och så fick han ju godis! Jag passade på att väga honom och nu väger han lite drygt 15.5 kg. Stora pojken! Sen fick han sitta och vänta på vår veterinär Ingemar Bergdahl... Och då fick han ju passa på att kika på allt spännande som hände. Dammsugning med centraldammsugaren, folk som gick förbi, en kanin i bur och en hel massa olika hundar i olika storlekar. Farley tog allt med ro och låg bredvid Gaija och kikade.
Sen fick vi komma in i undersäkningsrummet och där provade han på att trycka på fotpedalen till bordet (enligt Ingemar så fick Farley göra det men jag misstänker att det var Ingemar som tryckte på pedalen). sen när Gaija var undersökt så fick även farley vara uppe på bordet och få godis. Vilket var väldigt skoj. Man får ju inte vara uppe på borden hemma! Men hos veterinären så gäller andra lagar. ;O)

Sen somnade ju Gaija. Så då gjorde Farley likadant... Vi vet inte om det är Farley eller Gaija som fick sovsprutan...  Men gott verkade dom må...



Under tiden Gaija fick sprutan så fick farley gå ut och äta sin middag och sova en stund i bilen. Väntan blev lång för direktregleringen krånglade. Så Stefan for iväg och hämtade våra nya vinterdäck innan dom hann stänga butiken. Så då passade vi på att fortsätta besöka veterinären och titta på olika djur. Samt att träna lite sitt och ligg och andra småsaker... Han har väldigt bra folkus i ny miljö! Jag blev mäkta imponerad av hur han helt och hållet gav all sin uppmärksamhet på mig och inget annat. Det är ju liksom en rätt rörig miljö och jag hade inga som helst tankar på att han skulle vara så duktig? Men det var full folkus på mig! WOW! Han är en duktig liten kille!

Jag tog upp honom på vågen en sväng till och han förstod lika bra den här gången att han skulle kliva och och ställa sig på den. han är verkligen inte känslig för underlag. Som när vi byggde ut valphagen och jag kastade en plåt på marken och han bara klev upp då denoch traskade omkring. Helt obrydd! Han går ju också utan problem upp på rampen hos min mamma. Både han och Frukta (numera Trixa) gick där utan problem... =O)

Världens bästa Farley!

I dag har det varit tävlingar ute på bruks. Så det har varit massor med folk (enligt Farley var det bara en massa ben och fötter) och hundar ute på bruks. Farleys min när han hoppade ut ur bilen var himla kul! Förut när vivarit ute på bruks så har det varit folktomt. till och med hundddagis har varit osynlig. Men i dag var det ju som sagt var liv och rörelse och det behövde lille Farley. Han hr varit lite blyg mot folk och andra hundar. Inte så att man känner någon oro utanmer som så att han har upptäckt hur stor världen är och att han måste fundera lite och ta in omvärlden innan han kan göra den till sin. I dag fick han träffa folk, se folk, se barn, andra hundar och valpar och även hälsa på en hel del andra hundar. I början så var han lite försiktig. Men på slutet var han en världsvan herre som gick omkring med svansen högt på svaj. Och fladdrande öron. =O)

Japp. Farley är vid 13 och en halv vecka helt rumsren. Han har inte ens provat att kissa inne en enda gång sedan i fredags. Det var alltså i fredags det hände för sista gången. Han kom springande och såg helt hysterisk ut medans han gapade och ropade... Och kisset flödade i en lång rand bakom honom. Stackars liten. Han försökte verkligen hålla sig och gå ut och kissa. Fick torka kiss från hallen och in i datarummet och in i vardagsrummet. Hela vägen... Sedan dess har skurhinken haft ledigt. Han säger till och han kissar inte alls lika ofta som förut. Och när han kissar så kissar han rejält. bajseriet har ju varit helt ok hela tiden tycker jag. Enda gången han bajsat inne har varit då han varit dålig i magen. Men efter ett foderbyte har allt funkat helt perfekt. Nu är avföringen fast och fin och mörk. Och han fiser inte hela nätterna och är orolig utan har börjat sova igen hela natten.

I dag har vi varit ute på Haraholmen och spårat. Först fick "storflickorna" var sitt spår och när det var färdigt så fick lille Farely två "valpspår". Jag beslutade att göra den klassiska varianten med att jag sprang iväg och gömde mig. Hade tänkt att bara gå ut och lägga ett föremål och låta honom hitta spåret helt apropå... Men eftersom att vi var på helt ny mark och han är så otroligt mattekär så beslutade jag att vi testar den gamla varianten...